Jag har "Hemnetknarkat" i många år, och med knarka menar jag gått in på Hemnet minst en gång per dag. (Om jag ha tillgång till internet.) Sedan vi köpte tomten har jag knappt varit inne där en enda gång. Det är ganska skönt att slippa jaga. Jag trodde att det skulle kännas tomt, men de är bara en befrielse. Varje gång man tittade på hus blev man så besviken på vilket dåligt skick husen var i min prisklass. Man år inte mycket boende för ett par miljoner här i Stockholm. Det känns helt underbart att vi nu bestämt oss, vi bygger ett helt nytt hus utan en massor av åtgärder som ska göras. Visst, vi kommer få jobba med övervåningen, trädgården etc. Jag inbillar mig att det är roligare att börja från början i stället för att lappa och laga.
Vi var på några husvisningar och ett par gånger bjöd vi men blev överbjudna i helt hysteriska budgivningar. Hundratusen hit eller dit, det kändes som om folk handlade med monopolpengar. Jag har så många gånger tänk att vi nog aldrig kommer kunna bo i hus i Stockholm, vi måste flytta för at ha råd. Vi har haft tankar på Nyköping, Norrköping eller där i krokarna. Men så fick vi chansen att köpa den här tomten av Älvsbyhus. Att bygga nytt har jag förknippat med leråkrar och oexploaterade områden. Men denna tomt ligger så insprängd i ett "färdigt"område. Grannarna har uppvuxna trädgård och det är ingen "leråker-känsla".
Ett nytt hus har nog inte samma charm som ett äldre hus. Jag har alltid drömt om ett hus med vinklar och vrår från sekelskiftets början. Gärna med en trädgård med knotiga äppelträd och kanske en fin grind. Nu får jag en utmaning att ge det nya huset charm och en själ. Jag ska göra så gott jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar